Magisk morgon på Bjäre

Dagen börjar precis som en vanlig arbetsdag, (lite tidigare än för mig vanligtvis ;-), alarmet ringer vid 6,45 och jag är redan vaken, svårt att somna igår med tanke på dagens prognos, går upp och värmer en flaska välling åt sonen som piper efter mat precis brevid mig, glufs så är det slut och Pappa kan få lite frukost.

Packar ihop väskan för jobbet och pussar familjen hejdå, klockan är 07,15 och bilen är packad, tar raka vägen söderut på E6:an mot dagens morgonmöte, det är fortfarande mörkt men månen lyser klart, får kontakt med Pär som är lite tidigare än mig, har 20 min kvar och tuffar på i morgontrafiken genom Båstad.

Idag blev det 45 min pendling, inget jag gör varje dag.

Uppe på åsen varnar bilen att det är 3 grader kallt, vinden viner utanför rutorna och landskapet ser kargt ut, det är den 13:e januari och det finns inga löv på träden, snart framme! Rullar sakta ner mot havet och ser snart min arbetskamrat som står med sin utrustning, efter välkomnande och kort diskussion bestämmer vi dagens utrustning som visar sig vara helt rätt val, jag tar 3,9 och Pär 4,1.

Så vackert! Soluppgångar är magiskt!

Morgonmöte på jobbet, medelvärdet visade 18, Pär valde 4,1 istället för 4,7

Resten kan bara beskrivas med ord som, Magiskt, Fantastiskt och Episkt! Vi avnjuter 1,5 timma otrolig Svensk(!) vågsegling i vågor på 2-3 meter och ren sidvind, när vi hoppar i är solen på väg upp samtidigt som månen är på väg ner, vinden blåser lätt av topparna och vågorna rullar in i fina set. Man får ta ett ordentligt nyp i armen, eh genom 5,5mm neoprene för att verkligen insupa stunden.

Ett par set rullar in, på avstånd ser det inte stort ut, men ögat luras.

Pär på väg upp från en magiskt morgon!

Jag är på väg upp att hämta kameran, när jag är nere igen är Pär på väg upp och jag smiter ut igen för att ta några vågor till, Pär knäpper av några bilder på dagens sista våg där jag får 4 svängar innan jag ställer mig på skuldran och åker in.

Såååå bra

Bra läge

Bästa känslan

Nedriggning och eftersnack med mungiporna uppe vi öronen, jag är ensam kvar och tar en stund framför havet innan jag kör hemåt, ett stop på Knut-Jöns knyter ihop säcken med en kaffe och bagel, hemma väntar familjen.

Knut-Jöns här måste man ju in och prova lyckan, klart godkänt!

Stort tack till Bjäre och Pär(Styret) för sällskap och underbara bilder.
Nästa gång kan det vara du, vad väntar du på?