Sedan kom ostlig vind och låga temperaturer som följd, jag fick nog och en oemotståndlig Irlands prognos tog form på Windguru...vem är på? Det tog mig 2 dagars övertalning sedan hade Fredrik nappat på betet, gott nu kör vi!
Jag fick leda duon och en bokning 20 timmar innan avfärd, så gick resan väldigt bra förutom lite förseningar med flyget som haltade vår segling första dagen.
Sjukt peppade på väg ner mötte vi ett stooort Brandon bay i solnedgång med vind kvar, jag tog stressade ut med 4,0 och fick ett skakigt välkomnande, hade ingen kraft i kroppen efter resan och det blev ett kort dopp innan solen försvann ner.
Efter lite småpanik i mörker och regn blev vi varmt välkomnade in på Castle House B&B, klockrent boende med trevligt rum, egen dusch och surf förvarning på bakgården, en god natts sömn och vi vaknar upp till vibrerande rutor, det blåser :-)
Vi kom ut till ett stort Mossies och vind för 4,5-4,7, vi tog oss ut nere vid kanalen och storleken till trots var det relativt lätt seglat, vågorna här bryter över ett stenrev vilket gör att de peelar fint och visst ibland bryter hela sektionen men ändå ganska enkelt att hålla sig safe, man kom bitvis mer och mer in i seglingen och mot slutet gick jag på större och större set, hade helt klart några fina svängar och en simtur mot slutet då jag gick mot läpp på masthögt(!)
Efter dagen var vi stokade och leenden gick ikapp, en burgare och pint på de så var man hemma, Irland rocks!
Större än vad man anar....down the line
Cutback, so sweet!
Dagen efter (fredagen) bjöd på lekfulla förhållanden i ett soligt Fermoyle, det var ren njutning och man kunde gå för fullt utan rädsla för brytande monster, det var bitvis rätt bra vågor och vinden sulade i för fullt, körde 4,7 men kunde utan problem haft 4,2.
Vi körde på tills vinden blev lite ostadig och dog av allt mer och mer, många svängar blev det denna dag, dessutom i fullt solsken, underbart!
Backloopin at Fermoyle
Under kvällen började vinden tuta i riktigt ordentligt, men den prognos på swell något över vår förmåga var vi spända inför morgondagen, efter viss tvivel packde vi bilen och rullade mot Fermoyle, när vi kom fram i regn och rusk var det ingen där....var vi idioter? Ner på stranden och kollade läget, visst det rullade in lite vågor och bra tuta i vinden, tog freak 4,0 och Fred smack 4,5, väl ute första vändan och det var massive, både vinden och vågorna var en utmaning även för den bäste av seglare.
Jag lyckades ta mig ut förbi den sista brytande sektionen första vänden och kunde droppa ner på ett riktigt monster och få en galen sväng innan jag tog till flykten, Fred sågs inte till så jag fick ta mig in och kolla läget, han hade åkt på ordentligt med smörj och blödde från pannan, efter lite omplåstring kunde han följa med från stranden med kamera, jag fick dock ingen boost av självförtroendet, detta var på allvar!
Kunde ta mig ut igen men nu började största seten bli löjligt stora, det var helt klart det största och tuffaste jag seglat i, efter några spolningar och skakiga svängar kände jag att det var för mycket, bättre att behålla kroppen hel, var dock sjukt stolt över att ha seglat i dessa förhållanden och tagit mig ut över 6-7 m set.
Local Neil a.k.a MacDaddy ensam ute i stormen..
De flesta andra gav sig vidare till Tralee Bay som bjöd på helt andra förhållanden, 2-3 m och ren sideoff, såg helt episkt ut när vi kom fram, det blev dock en något kortvarig lycka då vinden efter en kort stund drog på helt sjukt, innan dess fick vi dock några helt grymma vågor med så mycket fart så man ibland inte hann med sig själv, jag riggade om till 3,7 och krigade en timma till, nu var dock tidvattnet på väg ut och vågorna blev mindre och mindre, så vi packade ihop och fyllde kroppen med föda och dricka.
Lördagen var inte slut än, vi hade lite kvar att ge, efter att vi laddat om riggade vi för tredje gången upp på Shitties, tidvattnet var på väg in och vinden var klar 3,7/4,0, detta fick nästan bli resans härligaste session, men feta vågor och 15-17 s vågperiod var man liten ute i viken, dessutom var vi som mest 3 pers på vattnet, sick!
Detta var full njutning, även om man kanske inte presterade sitt bästa så var det bara så härligt, sida vid sida drog jag och Fred ut och upplevde vindsurfing i stora vågor och en skimrande solnedgång, lev livet till fullo!
Fred tar sig ut genom bryten
Vinden skulle hålla sig söndag morgon men vi uppvaknande var det en klen bris, vi var ute och kollade och mötte Basse och Staffan, men vinden var för tunn, det fick itället bli en rundtur på Slea head drive, det kan starkt rekommenderas, fantastiskt landskap!
Det var faktiskt lite vind, men vi körde bort oss lite och tiden var lite knapp så vi åkte hemåt istället, jag började känna av mitt öra och fick såklart en väl fungerande huskur av vår värdinna, varm olivolja på bomullstuss.
En kväll med svensktgänget på bistron fick avsluta dagen.
Utmed Slea Head drive...
Måndagen hade prognos på vind, dock väldigt sydlig och lite sketchy, vi pendlade mellan Dumps och Gowlane, det fick bli dumps där jag gick ut i väldigt byig sideoff och fick simma ömsom guppa men kunde droppa in på några rena vågor som nästan var värt slitet, de andra gav sig av och vi stannade, vinden kom igång mer och mer och det blev full rulle i 4,7, nu var dock tidvattnet på väg ut vilket gav sämre vågor, vi kunde ändå ha ganska kul några timmar innan vi gav oss för dagen.
Rena vågor i Gowlane, det är dumt att inte ha med sig vågsurfingbräda(!)
Sista dagen nere i Brandon ämnade vi åt hemresa, vi tog det lugnt i solen och packade ihop alla prylar samt tog en kaffe och tittade in de fina vågorna ute på mossies där Knox tog sig en ordentlig SUP!
Sakta tuffade vi hemåt mot Dublin, allt gick bra när som på nästan tom bensintank och incheckning på Hilton där vi såg lite bortkomna ut med våra surfbagar, haha!
Tjoff så var vi åter hemma i Svedala med många sköna intryck och minnen, vi möttes av 5 grader regn och ostlig vind, som vi lämnat landet 7 dagar sen.
Så vad väntar du på? Åk till Irland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar